Hej :)
Sitter och lyssnar på Imogen Heap-Hide and seek, riktigt fin låt!
Funderar på att ta en kopp kaffe... Har precis städat och vattnat mina
blommor så jag förtjänar det :)
Senare blir det nog till att fortsätta på en för ett tag sen påbörjad
dans koreografi, är så sugen på att dansa!
Det var underbart kul på baletten i fredags trots att det var relativt jobbigt
efter en förmiddag i skogen, hehe.
Tittade på en dokumentär från programmet Kspecial igår hemma hos Adrian,
oerhört gripande!
Det handlar om dansare i Chelyabinsk, Tankograd, en av världens mest radioaktivt förorenade städer i Ryssland.
http://svtplay.se/v/2155542/k_special/tankograd
Världen kommer kanske förbli såhär grå när det alltid finns människor som mörkar sanningen.
Ha det underbart ! :)
söndag 26 september 2010
lördag 25 september 2010
''Kylan har börjat fylla rummet
Vinden kommer in från fönstret som är öppet
Om jag stänger det stänger jag porten till friheten
Då finns det ingen chans att fly.
Då finns det inga ord som kan rädda oss från jordens bisarra undergång.
Jag tänker mig bort, hur skulle allting kunna te sig?
Om en liten människa kunde förändra världen?
Om alla gick ihop i en jätte lik parad och fyllde allas hjärtan med skratt.
Men nej, vad är det vi tror? Att allting ska lösa sig medans vi sitter här,
I tystnaden och väntar. Inte gör någonting?
Jag har så många frågor, inga svar.
Vi måste binda våra händer om vi ska komma någonstans.
Just nu ligger världen i koma, inte förmögen att göra något.
Och det verkar som att världen inte kommer vakna.’’
Vi har lagt ödet i sina egna händer, vad kommer hända?
Egentligen ska jag inte säga något som just i detta nu bidrar till jordens undergång. Det känns patetiskt att säga att jag vill göra så mycket för jag gör ju ingenting... Vill kunna stödja världens välgång vi alla har delaktighet i men vet inte vad jag ska göra. Ensam är inte alltid stark , ibland måste en hel mänsklighet ta tag och fatta ett enat beslut men vad hände den där gången i Copenhagen när alla samlades och skulle fatta beslut som skulle kunna göra jorden till en dräglig plats? ... Ingenting? Jag har inte hört n-å-g-o-n-t-i-n-g och då är vi ändå världens folk som är de enda som kan göra något! Inte konstigt att världen går under om man låter produktioner och pengar leda oss. Allt handlar om vad man får mest pengar ut ifrån , om världen går under om 150 år spelar ingen roll, då har ju iallafall alla höginkomsttagare kunnat leva ett liv med pengar och glamour. Vem bryr sig om de små människornas röster när pengar finns?
Sitter och lyssnar på Master Exploder på Spotify och väntar på att få åka till Adrian, han har varit sjukling men börjar som tur är bli bättre :)
Längtar oerhört mycket!
En bild från inte så längesen när Adrian var här !
Ciao!
Vinden kommer in från fönstret som är öppet
Om jag stänger det stänger jag porten till friheten
Då finns det ingen chans att fly.
Då finns det inga ord som kan rädda oss från jordens bisarra undergång.
Jag tänker mig bort, hur skulle allting kunna te sig?
Om en liten människa kunde förändra världen?
Om alla gick ihop i en jätte lik parad och fyllde allas hjärtan med skratt.
Men nej, vad är det vi tror? Att allting ska lösa sig medans vi sitter här,
I tystnaden och väntar. Inte gör någonting?
Jag har så många frågor, inga svar.
Vi måste binda våra händer om vi ska komma någonstans.
Just nu ligger världen i koma, inte förmögen att göra något.
Och det verkar som att världen inte kommer vakna.’’
Vi har lagt ödet i sina egna händer, vad kommer hända?
Egentligen ska jag inte säga något som just i detta nu bidrar till jordens undergång. Det känns patetiskt att säga att jag vill göra så mycket för jag gör ju ingenting... Vill kunna stödja världens välgång vi alla har delaktighet i men vet inte vad jag ska göra. Ensam är inte alltid stark , ibland måste en hel mänsklighet ta tag och fatta ett enat beslut men vad hände den där gången i Copenhagen när alla samlades och skulle fatta beslut som skulle kunna göra jorden till en dräglig plats? ... Ingenting? Jag har inte hört n-å-g-o-n-t-i-n-g och då är vi ändå världens folk som är de enda som kan göra något! Inte konstigt att världen går under om man låter produktioner och pengar leda oss. Allt handlar om vad man får mest pengar ut ifrån , om världen går under om 150 år spelar ingen roll, då har ju iallafall alla höginkomsttagare kunnat leva ett liv med pengar och glamour. Vem bryr sig om de små människornas röster när pengar finns?
Sitter och lyssnar på Master Exploder på Spotify och väntar på att få åka till Adrian, han har varit sjukling men börjar som tur är bli bättre :)
Längtar oerhört mycket!
En bild från inte så längesen när Adrian var här !
Ciao!
söndag 19 september 2010
Novell.. Eller.. Ja... Typ.
I Tjernobyl finns inga ljud
’’Är det du?’’
Jag kunde höra vinden vina utanför fönstret. Alla dessa tomma nätter som jag spenderat här i det öppna fönstret, på fönster karmen. Kan inte räkna ut hur många nätter.
’’Vem då du? Vem är jag?’’
Den stickande kylan hade börjat sätta sig in och hålla sitt fasta grepp om natten nu efter att sommaren lämnat alla spår, hade den äns varit här? Skulle inte tro det, men vad spelar det för roll? Jag brydde mig ändå inte om värmen eller tunn klädda sommar dagar. De få gångerna jag gått på stranden hade jag inte kunnat finna minsta empatiska känsla för de stackars små liven som dragit av sig alla kläderna och tagit på sig det minsta man skulle kunna kalla ’’bikini’’ i garderoben. Snälla.
’’Ja, du? Jag är det du kunnat vara’’
’’Rymden anropar jorden, jag tror jag har funnit inteligent liv! Där, bland alla människor, mitt i folkmassan. Ja, precis där. Hon, den transparenta’’
’’Det jag kunnat vara..? Hade jag kunnat vara...?’’
Och skratten. Alla dessa skratt. Eller ja, skratt? De alla lät som att de fått något i halsen, kan man överdriva mer? Om de bara kunde hålla käften för en gångs skull så hade de åtminstonde inte gjort bort sig så. Hahahaha, vem kan jag lura? Som att någon någonsin skulle kunna få tanken att Hålla Käften. Men bara en gång? Snälla, ge mig tystnaden.
Men Nej, inte äns när jag sitter här i fönstret mitt i natten med alla lampor släkta mitt ute i skogen kan det vara tyst. Bilarna, så oerhört avlägsna men ändå så nära. Jag skriker åt dem att hålla käften men ångrar mig snabbt. Smyger ut för att se om mamma och pappa vaknat. Nej, vilken tur. Smyger tillbaka till fönstret. Hmm, vad kan man urskilja i det tunga mörka höljet som gömmer den verkliga världen? Den grå världen. Jag kan se den skarpa kanten som skiljer trädtopparna från himlens mörkblå valv. Jag kan urskilja de skarpa stjärnornas ljus , åh , de är så vackra. Några hundra meter bort kan jag urskilja en grannes hus, om jag ändå haft en laser pistol av något slag... Då hade jag kunnat spränga huset i luften och kunnat fortsätta se den vackra skogen som det äckliga huset döljer. Ja, det hade jag. Formar handen som en pistol , precis som man gjorde när man var barn.
’’Poff tjoff- PANG!’’ , glöd som faller från skyn efter smällen som lyser upp trädtopparna för några sekunder men ju närmare de kommer den förgiftade jorden släcks de. Varför ska allt det vackra som äns nuddar jorden släckas...?
’’Inte fan vet jag’’ väser tankarna. Näe... För inte ens tankarna bryr sig längre, det är så det ska vara antar jag.
’’Nej , inget. Ingenstans hade du kunnat bli till att vara’’
Vid det här laget har jag kunnat börja urskilja bladen som antingen redan fallit till marken eller fortfarande har haft lyckan att kunnat hålla sig fast vid grenarna, som de parasiter de är. Solen har börjat göra sig påmind i början av horisonten som träden skymmer. En horisont. Det finns en horisont.
Så vackert röda är de vissa till och med blodröda. Andra gula eller orangea. Jag föredrar de blodröda bladen, de påminner mig om att det finns hopp om liv. Jag älskar att vara vaken med solens död och dennes återuppståndelse. Att få följa det fåtal timmarna som jorden dör, är död och till sist blivit så renat så det återuppstår. Inte ett moln på himlen är det då, så oskyldigt och rent.
’’Det visste jag väl. För att bli måste man dö och jag har levt till att bli den jag inte är’’
Luften är så iskall och den är underbart fuktig. Den låter lungorna leva på nytt, så vackert. Skinnet blir baddat av vindens kalla pustar. På åkern kan jag se , nästan som taget ur en saga, hur dimman börjar vakna till liv. Jag hoppas att jag lyckas se en älva den här gången... Jag ber....... Bara en liten liten liiiten älva. Någonting rörde sig i dimman. En liten övertygelse, det var allt som behövdes. Mitt leende hade inte kunnat vara större. Men som vanligt rinner tårarna , tunga, nerför mina skinder och bränner upp skinnet på mina nakna lår. Jag lever, jag vet att jag lever. Lever jag? Ett hårt nyp. Ja, jag lever.
’’Hah, ditt skrattretande beteende lockar. Du, leva? Ditt irrationella liv skall komma att bli det det inte blivit till att komma. ’’
Jag kan höra hur råttorna leker i väggarna. Snälla, låt dem sluta. Jag drar fram hörlurarna och låter musiken dåna men tröttnar, vad hjälper det? För deras skrikiga texter tar bara sönder mig ytterligare. Ytterligare.
’’Jag hatar dina lekar. Eller mina lekar? Vems lekar är du?’’
Jag vill kunna känna lyckan , precis som alla andra men det går inte. Jag gömmer mina tankar i ett mörkt dunkel som föruttnar i samma ögonblick som de gömms. Jag behöver hjälp men vill inte bli omgjord. Är rädd. Är jag sjuk? Nej , nonsens. Det är bara något jag inbillar mig. Eller inbillar jag mig själv att jag är inbillar mig? Vad ska jag göra. Mina skrik är för avlägnsa för att urskiljas. Jag ber mig själv hålla käften, sätter mig på plats. Sådär ja, det var väl inte så farligt? Det var allt som behövdes.
Och nu är det en ny dag, på med alla kläder. Sminka mig. Sätta på musik. Låtsas som att jag sovit natten igenom. Skippa frukosten lagom oskyldigt. Ta en kaffe. Gå till bussen. Gå igenom portarna till skolan. Träffa vänner. Eller vänner? De känner inte mig. De har inte sett mig. Inte den riktiga Jag iallafall. Jag spelar, drömmer om att kunna vakna upp i det kalla gräset mitt i natten, låt detta vara en mardröm bara. Men nej, jag måste vänta några timmar till.
Jag måste be mig själv hålla käften. För det är jag som låter mest.
’’Är det du?’’
Jag kunde höra vinden vina utanför fönstret. Alla dessa tomma nätter som jag spenderat här i det öppna fönstret, på fönster karmen. Kan inte räkna ut hur många nätter.
’’Vem då du? Vem är jag?’’
Den stickande kylan hade börjat sätta sig in och hålla sitt fasta grepp om natten nu efter att sommaren lämnat alla spår, hade den äns varit här? Skulle inte tro det, men vad spelar det för roll? Jag brydde mig ändå inte om värmen eller tunn klädda sommar dagar. De få gångerna jag gått på stranden hade jag inte kunnat finna minsta empatiska känsla för de stackars små liven som dragit av sig alla kläderna och tagit på sig det minsta man skulle kunna kalla ’’bikini’’ i garderoben. Snälla.
’’Ja, du? Jag är det du kunnat vara’’
’’Rymden anropar jorden, jag tror jag har funnit inteligent liv! Där, bland alla människor, mitt i folkmassan. Ja, precis där. Hon, den transparenta’’
’’Det jag kunnat vara..? Hade jag kunnat vara...?’’
Och skratten. Alla dessa skratt. Eller ja, skratt? De alla lät som att de fått något i halsen, kan man överdriva mer? Om de bara kunde hålla käften för en gångs skull så hade de åtminstonde inte gjort bort sig så. Hahahaha, vem kan jag lura? Som att någon någonsin skulle kunna få tanken att Hålla Käften. Men bara en gång? Snälla, ge mig tystnaden.
Men Nej, inte äns när jag sitter här i fönstret mitt i natten med alla lampor släkta mitt ute i skogen kan det vara tyst. Bilarna, så oerhört avlägsna men ändå så nära. Jag skriker åt dem att hålla käften men ångrar mig snabbt. Smyger ut för att se om mamma och pappa vaknat. Nej, vilken tur. Smyger tillbaka till fönstret. Hmm, vad kan man urskilja i det tunga mörka höljet som gömmer den verkliga världen? Den grå världen. Jag kan se den skarpa kanten som skiljer trädtopparna från himlens mörkblå valv. Jag kan urskilja de skarpa stjärnornas ljus , åh , de är så vackra. Några hundra meter bort kan jag urskilja en grannes hus, om jag ändå haft en laser pistol av något slag... Då hade jag kunnat spränga huset i luften och kunnat fortsätta se den vackra skogen som det äckliga huset döljer. Ja, det hade jag. Formar handen som en pistol , precis som man gjorde när man var barn.
’’Poff tjoff- PANG!’’ , glöd som faller från skyn efter smällen som lyser upp trädtopparna för några sekunder men ju närmare de kommer den förgiftade jorden släcks de. Varför ska allt det vackra som äns nuddar jorden släckas...?
’’Inte fan vet jag’’ väser tankarna. Näe... För inte ens tankarna bryr sig längre, det är så det ska vara antar jag.
’’Nej , inget. Ingenstans hade du kunnat bli till att vara’’
Vid det här laget har jag kunnat börja urskilja bladen som antingen redan fallit till marken eller fortfarande har haft lyckan att kunnat hålla sig fast vid grenarna, som de parasiter de är. Solen har börjat göra sig påmind i början av horisonten som träden skymmer. En horisont. Det finns en horisont.
Så vackert röda är de vissa till och med blodröda. Andra gula eller orangea. Jag föredrar de blodröda bladen, de påminner mig om att det finns hopp om liv. Jag älskar att vara vaken med solens död och dennes återuppståndelse. Att få följa det fåtal timmarna som jorden dör, är död och till sist blivit så renat så det återuppstår. Inte ett moln på himlen är det då, så oskyldigt och rent.
’’Det visste jag väl. För att bli måste man dö och jag har levt till att bli den jag inte är’’
Luften är så iskall och den är underbart fuktig. Den låter lungorna leva på nytt, så vackert. Skinnet blir baddat av vindens kalla pustar. På åkern kan jag se , nästan som taget ur en saga, hur dimman börjar vakna till liv. Jag hoppas att jag lyckas se en älva den här gången... Jag ber....... Bara en liten liten liiiten älva. Någonting rörde sig i dimman. En liten övertygelse, det var allt som behövdes. Mitt leende hade inte kunnat vara större. Men som vanligt rinner tårarna , tunga, nerför mina skinder och bränner upp skinnet på mina nakna lår. Jag lever, jag vet att jag lever. Lever jag? Ett hårt nyp. Ja, jag lever.
’’Hah, ditt skrattretande beteende lockar. Du, leva? Ditt irrationella liv skall komma att bli det det inte blivit till att komma. ’’
Jag kan höra hur råttorna leker i väggarna. Snälla, låt dem sluta. Jag drar fram hörlurarna och låter musiken dåna men tröttnar, vad hjälper det? För deras skrikiga texter tar bara sönder mig ytterligare. Ytterligare.
’’Jag hatar dina lekar. Eller mina lekar? Vems lekar är du?’’
Jag vill kunna känna lyckan , precis som alla andra men det går inte. Jag gömmer mina tankar i ett mörkt dunkel som föruttnar i samma ögonblick som de gömms. Jag behöver hjälp men vill inte bli omgjord. Är rädd. Är jag sjuk? Nej , nonsens. Det är bara något jag inbillar mig. Eller inbillar jag mig själv att jag är inbillar mig? Vad ska jag göra. Mina skrik är för avlägnsa för att urskiljas. Jag ber mig själv hålla käften, sätter mig på plats. Sådär ja, det var väl inte så farligt? Det var allt som behövdes.
Och nu är det en ny dag, på med alla kläder. Sminka mig. Sätta på musik. Låtsas som att jag sovit natten igenom. Skippa frukosten lagom oskyldigt. Ta en kaffe. Gå till bussen. Gå igenom portarna till skolan. Träffa vänner. Eller vänner? De känner inte mig. De har inte sett mig. Inte den riktiga Jag iallafall. Jag spelar, drömmer om att kunna vakna upp i det kalla gräset mitt i natten, låt detta vara en mardröm bara. Men nej, jag måste vänta några timmar till.
Jag måste be mig själv hålla käften. För det är jag som låter mest.
söndag 12 september 2010
...
And I don't want the world to see me
cauz I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken,
I just want you to know who I am.
Ja ni...
Sitter och lyssnar på musik och väntar på min Adrian
<3
cauz I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken,
I just want you to know who I am.
Ja ni...
Sitter och lyssnar på musik och väntar på min Adrian
<3
torsdag 2 september 2010
Hejhej :D
Ska kéka frukost och kolla på film i en halv timma nu
sen ska jag fixaaa mig och sen dra till bussen :)
Väl i skolan kommer jag bara ha idrott och sen
2 timmar klassisk balett !
Efter skolan följer Addie med mig hem :*
Drömmar mig bort, som vanligt
nästa år Ska jag komma in,
jag har bestämt mig och så Ska det bli.
6 timmar i veckan mer och koncentration
upp över öronen, kom igen nu.
Måste börja ta det på mer allvar om
jag ska komma någonstans.
Lyrisc jazz kanske? Hoppas på det.
Lalala, snart ska jag gå till bussen.
Ska bara dricka upp min oerhört goda
kaffe först <3<3<3
Och lyssna klart på Laleh<3
Ciao mi compadres!
Mitt rum är mysigt på morgonen,
stora fönster ftw!
Ska kéka frukost och kolla på film i en halv timma nu
sen ska jag fixaaa mig och sen dra till bussen :)
Väl i skolan kommer jag bara ha idrott och sen
2 timmar klassisk balett !
Efter skolan följer Addie med mig hem :*
Drömmar mig bort, som vanligt
nästa år Ska jag komma in,
jag har bestämt mig och så Ska det bli.
6 timmar i veckan mer och koncentration
upp över öronen, kom igen nu.
Måste börja ta det på mer allvar om
jag ska komma någonstans.
Lyrisc jazz kanske? Hoppas på det.
Lalala, snart ska jag gå till bussen.
Ska bara dricka upp min oerhört goda
kaffe först <3<3<3
Och lyssna klart på Laleh<3
Ciao mi compadres!
Mitt rum är mysigt på morgonen,
stora fönster ftw!
Hej människor :)
Detta blir ett kort inlägg,
ska försöka göra en update snart!
Börjar inte förrän 11:10 idag!
Har dessutom bara 2 lektioner så slutar 14:10.
Efter skolan blir det till att dra till stan och köpa leggings och take-away på Coco Thai,
sen dra till Markurells för att kéka och invänta den EFTERLÄNGTADE jazzfuncen! :D
Sen är det 1½ timmas ''rast'' då kommer Adrian och vi ska hitta på något , sen har jag klassisk balett lektion i ytterligare 1½ timma, sen drar jag hem vid 9 :)
Btw, har anmält mig till Dans ensambeln, sen blir det såklart att söka till Peppen!
Ha det bra människooor!
En update bild, tagen nyss :)
Detta blir ett kort inlägg,
ska försöka göra en update snart!
Börjar inte förrän 11:10 idag!
Har dessutom bara 2 lektioner så slutar 14:10.
Efter skolan blir det till att dra till stan och köpa leggings och take-away på Coco Thai,
sen dra till Markurells för att kéka och invänta den EFTERLÄNGTADE jazzfuncen! :D
Sen är det 1½ timmas ''rast'' då kommer Adrian och vi ska hitta på något , sen har jag klassisk balett lektion i ytterligare 1½ timma, sen drar jag hem vid 9 :)
Btw, har anmält mig till Dans ensambeln, sen blir det såklart att söka till Peppen!
Ha det bra människooor!
En update bild, tagen nyss :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)